Om ensamhet

Jag har varit hemifrån några dagar, bott hos vänner. Jag kan slappna av på ett helt annat sätt med människor jag känner mig trygg med, visst att jag kan krisa och känna mig kass ändå, men generellt är min lägstanivå mycket högre när jag inte är ensam.

Jag har i hela mitt liv haft ett stort ensambehov. Jag har alltid klarat mig själv, kunnat tycka om sällskap men aldrig känt mig beroende av någon annan. Jag har varit självständig, kanske lite väl mycket. Nu klarar jag inte av det längre och det är en av sakerna som slår absolut hårdast. När jag som nu varit omgiven av människor dygnet runt i flera dagar i sträck blir det så otroligt jobbigt att komma hem igen. Jag brukade tycka att det var så jävla skönt att komma hem till mig själv, jag älskade att vara själv innanför de här väggarna, jag kunde andas ut när jag stängde dörren. Nu känns det som ett fängelse. Jag känner hur orken rinner ur mig så fort jag låser dörren inifrån, jag vet vad som väntar.

Jag orkar inte höra av mig till folk, jag känner mog som en börda, som att alla jag känner är potentiellt ofrivilliga barnvakter. Jag orkar inte höra att någon inte har tid, eller lust, eller ork. För att undvika avslag stänger jag in mig och försöker bepansra mig. Dessutom vill jag trotsigt klara mig själv, hatar att känna mig så svag och beroende. Jag ska kunna vara ensam en fredagskväll, det borde inte öppna ett svart hål i bröstet. Det är jobbigt att träffa folk också, det är jobbigt att låtsas må bättre, det är jobbigt att tala om hur jag verkligen mår, det är outhärdligt att behöva känna deras medlidande.

Jag är så sjukt otrygg i mig själv, jag är så rädd och liten när jag är ensam hemma. Lyssnar efter ljud i trappen, sover i soffan med TVn på, röker under fläkten trots att jag inte vill. När ångesten kommer kan jag bara ligga i forterställning och försöka lugna ner mig, trösta mig själv, vänta på att tabletterna ska verka, hoppas på att kunna motstå lusten att ta till vapen mot mig själv. Innan den kommer kan jag bara vänta på den och hoppas att jag slipper. Vänta och hoppas på att telefonen ringer.