Jag har väl egentligen aldrig haft ett särskilt nyttigt förhållningssätt till mat. Mat har för mig aldrig varit någonting som man stoppar i sig för att man är hungrig och slutar äta när man är mätt. Mat har varit någonting jag proppat i mig tills jag mår illa för att straffa mig själv, en snuttefilt att suga på för att trösta mig själv, någonting förbjudet, någonting som ska vara nyttigt, en bästa vän, en fiende som vill mig illa. Komplicerat. Ju sämre jag mår desto mer äter jag. Konstiga saker. Sockerkakssmet, bara grädde, enbart avocado i fem dagar. Försöker lura omgivningen att jag äter normalt, är normal. Hatar, älskar, spyr.
Nu har jag tappat aptiten sedan några veckor tillbaka. Äter kanske två tallrikar yoghurt en genomsnittlig dag. Kan inte låta bli att vara överlycklig. Kan inte låta bli att önska mig mager, desperat hoppas den håller sig borta. Aptiten, den lömska.
Kaffe och cigg, kaffe och cigg, kaffe och cigg, kaffe och cigg, kaffe och cigg, magsyra.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar